torsdag, november 16, 2006

the truth, the whole truth and nothing but the truth so help you god

Sjalv var jag med pa en konstigt "Trentonmote" igar i City Hall. Anledningen ar denna:

Barbara och Ted ager garagen som ligger bakom vart och nagra av grannarnas hus. Nu har de kommit pa att de ska bygga om nagra av garagen till lagenheter (inte det precis bakom oss som tur ar). Igar skulle det upp till staden for godkannande, och Barbara behovde nagon som sa att det var en bra ide. Jag kunde inte saga nej - maste bara ova pa det, for det har ville jag bara inte!

Dessutom tycker jag av rent egoistiska skal att det inte ar en sa bra ide. De "nya" husen kommer ha fonster direkt mot vara grannars gard, och ha direktinsyn i deras hus, och aven in i vart... Men som sagt - kan man inte saga nej ar det bara att bita i det sura applet...

...sa jag stog dar i salen - framfor tva rader av kostymkladda man och draktkladda kvinnor, i stora bruna skinnfatoljer...

Jag lyfte hoger hand.
- Do you swear to tell the truth, the whole truth and nothing but the truth so help you god?" (allt i det har landet ar som pa TV).
- Yes I do, sa jag

sen sa jag (pa valdigt knackig engelska - blev supernervos av hela situationen) vad jag hette, vart jag bodde, och att jag trodde det var bra for Mill Hill, och Trenton (som om det gor nagon skillnad for Trenton om vi har tre sma hus till i Mill Hill...knappgok!)

Det kan i och for sig vara bra for just vagen bakom vart hus, det ar inte alls ar ett stalle man vill vara pa efter det blivit morkt....

Kanske vi hinner flytta hem innan det hela blir verklighet...hoppas nastan!

Niklas ar framme (och lite trott)

Niklas ar nu framme i Idaho - en dag for tidigt - han lat lite trott pa att de hade sa brattom pa slutet. Eftersom Ted raknade fel pa en hel dag sa blev det hela lite forvirrat...och istallet for att turista som de bestamde forst sa andrade sig Ted och ville istallet fram till sin son (vilket iofs man kan forsta...) Nu har Niklas i alla fall tre hela dagar i Idaho... Han skulle forsoka ta mod till sig och se om han fick lana en bil och turista lite pa egen hand - vi far se hur det blir - jag langtar i alla fall massor efter honom.

Han har sett massor - och vi kommer alla fa se bilder!

onsdag, november 15, 2006

Tisdagsnatt

Jag pratade med Niklas igar och jag vet att de sov i sodra Wyoming nagonstans pa ett valdigt sunkigt motel. Jag vet tyvarr inte i vilken stad. De fick i alla fall lamna sin resrutt for att det snoade nagot enormt, de skulle aldig ta sig over klippiga bergen annars...

Igar sag de "presidenterna" och "Crazy horse" (jag vet inte om han heter sa, men det ar i alla fall de enorma skulpturerna som ar uthuggna ur bergen) och det snoade sa att de nastan inte sag nagonting... Sa vi maste aka tillbaks dit... Det Niklas verkar ha varit mest imponerad av tills nu ar Bad lands, det var visst hur haftigt som helst, bilder kommer...

Dessutom kom Ted pa igar att han raknat fel pa en dag (vilket vi har misstankt ett tag) sa nu har de lite tid over och skulle forsoka passa pa att aka in till Salt lake City och in i en nationalpark. Allt beror i och for sig pa vadret...

Aventyret fortsatter!

måndag, november 13, 2006

Måndag

Så är Niklas i Mitchell, South Dakota. Jag hoppas att han knäpper en massa kort, men med tanke på att det ä Niklas, och att han har två kameror med sig så skulle jag tro att det blir en del bilder. Det är visst väldigt snöigt i klippiga bergen - jag hoppas att de kommer dit ändå... De tog med sig snökedjor...


Och om det är någon som undrar - CSW är hur kul som helst! Och nya skolan är supersnyggt!

Niklas resa

Pratade med Niklas - igen - det verkar ha gatt bra idag. De ar redan i Des Moines, Iowa... USA ar sa stort, sa stort....

Sjalv ska jag ut pa osakra marker ikvall - ska ga pa traningen sjalv, i den nya skolan, och tankte prova CSW (Combat Submission Wrestling). Jag ar valdigt radd...

söndag, november 12, 2006

Söndag kväll

Jag pratade precis med Niklas. han och Ted hade precis ätit och skulle nu gå till Days Inn i Freemont där de skulle sova inatt.

Det verkar bli en tidig kväll, men imorgon skulle det bära iväg tidigt - vid 4-snåret. Målet är att komma fram till Omaha imorgon.

Så har han åkt! - och Rose är död...

Har precis vinkat av maken... han var vid gott mod! Jag kommer att sakna honom massor!

Efter att jag vinkat av Niklas stog jag ute och skvallrade lite med Barbara och Linda. Vår närmsta granne Rose hittades igår död sittandes i en gungstol i hennes hus. Hon blev 88 år, och såg fridfull ut sas det, men jag tycker ändå att det är enormt ledsamt. Vi pratade om henne i fredags när vi var över till Barbara och Ted en sväng - ingen hade sett henne på hela veckan och hon brukar vara ute och sopa löv när det är fint väder. Vi tänkte efter och kom på att vi inte sett det lysa hos henne på ett tag... Så igår ringde någon polisen, som ringde brandbilen, som kom. En brandman klättrade in genom ett fönster på andra våningen - och de hittade henne.(Som tur var var inte vi hemma - Vi var i Camden och såg en fight, en kille i vår klubb hade match och han vann). Det satt ett blad från valet i Roses dörr och det måste ha suttit där sen i måndags så hon har inte varit ut på hela veckan... Undrar hur länge hon suttit där. Det är så hemskt att en människa kan dö alldeles bredvid en, och sitta där alldeles ensam utan att någon vet... Ingen ska behöva vara så ensam...

fredag, november 10, 2006

Långresa

På måndag bär det iväg!
Här är vår preliminära resplan:

Ganska rakt västerut först. Sen en liten avstickare till The Badlands i South Dakota och en liten tur genom Yellowstone.

Här är Forden vi skall åka med:


Andrade planer: Det bar av en dag tidigare än beräknat!

tisdag, november 07, 2006

Födelsedagskalas

Vi var ute på "blind date" för några månader sen med en svensk tjej som heter Rebecka och hennes franske man Jean Baptiste - och vi fattade tycke såklart. JB (som vi kallar honom) fyller år idag - och vi ska med och fira - det ska bli kul! Förhoppningsvis är Kathy och Chris också där (det var de som tutade ihop oss med sina svensk/franska vänner) och det är perfekt för vi är väldigt intresserade av att lära känna de bättre också (och inte bara för att det verkar trevliga utan också för att: 1. Kathy är instruktör på träningen = superduktig på Martial Arts, vilket innebär att vi kanske kan få lite extra hjälp. 2. Chris extraknäcker som badvakt på somrarna (ja det ar är som i Baywatch - de har röd-oranga badkläder och röd-oranga flytgrejer och joggar i vattenbrynet) och är enligt rykten grym på att surfa. Och vi behöver en surflärare nästa sommar.)

Dessutom, eller kanske framförallt, så är jag och Niklas i behov av lite mer kompisar och här har vi faktiskt fyra stycken som vi tror mycket på... håll tummarna för oss!

fredag, november 03, 2006

The Departed

I går kväll var vi på bio och såg The Departed. Den var bra.

Våra nya kompisar

Nu när vi inte flyttade till San Francisco där våra enda kompisar i USA bor, fick vi så lov att skaffa nya. Susan började på Annas jobb efter sommaren och hon och hennes man Marty flyttade hit från Virginia. De är riktiga sydstatare och pratar som de gör i Borta med vinden. Vi bjöd hem dom på middag strax efter att de flyttat hit och för två veckor sen var vi hemma hos dem i deras nya hus i Titusville som ligger bara 10 minuter norrut efter floden. De hade ett jättefint hus och bakgården vätte mot en state park så de har hjortar i trädgården varje dag. Susan har tidigare jobbat på en ost- och vinaffär i Richmond så de har en fantastisk vinkällare som de gärna bjuder på (jag körde tyvärr så jag fick bara smaka lite) och så fick vi jättegoda ostar (bland annat en importerad Saint Marcellin!).

Förra helgen tog Li Li och Xiao Ni på annas jobb med oss och Susan och Marty till Edison utanför Newark och åt traktens bästa Shanghai Dim Sum. Det var spännande, menyerna var bara på kinesiska och utan att fråga kom servitören och la diskret varsin kniv och gaffel bredvid oss västerlänningar. Susan kallade dem för rasister och fösökte äta allt med pinnar ändå. Det var mycket gott och annorlunda.

Från början var jag lite skeptisk till att umgås med Marty för han är inte intresserad av att titta på sport. Men det visade sig att han är i alla fall är intresserad av att utöva sport så vi skall spela tennis snart. Det skall bli väldigt roligt.

torsdag, november 02, 2006

Halloween

I tisdags var det Halloween. Då kommer utklädda barn och ringer på dörren och man måste ge dem godis. Vi åkte och tränade och hoppades att vi inte skulle missa dem. Men när vi kom hem var det utklädda vuxna på våran trappa. Det var våra grannar som hade fest på trappen och jag tror att de utklädda barnen som kom förbi blev mest rädda. Det var ganska trevligt och till slut kom det lite barn så att vi fick ge bort godiset vi hade köpt.

Det har varit dekorerat inför halloween i flera veckor. Vår granne Chris har satt upp en massa lysande pumpor i trädet utanför huset.

Så här såg det ut i en gränd på gatan.

Linda som bor mitt emot oss var utklädd till nunna och frågade alla barn om de hade syndat.

En familj som bor längre ner på gatan kom förbi och ville ha godis.

Shannon och Chris som bor på hörnet hade bröllopsdag.

fredag, oktober 27, 2006

Kom tillbaks!

Stefan och Tomas, ni maste komma tillbaks (och allt annat främmande vi haft såklart). Jag har precis fått reda på att det finns en riktig Redneck-krog i Princeton. Vi var ju och såg hur några av de bor, och vi åt ju där det äter - jag vill se vart de partar!

Dessutom tror ju jag att jag hade varit vad de på jobbet kallar Redneck om jag varit född i USA... (och man skulle kunna tro detsamma om Niklas när man ser kortet han har på sig själv när han kommenterar här pa bloggen)

Och Stefan - jag är normal igen - så ni vågar komma tillbaks

onsdag, oktober 25, 2006

shower!

En sak som ligger amerikanerna nara hjartat verkar vara alla dessa "showers" - wedding shower, baby shower, bridal shower... Dar duschar de hogtidsbarnet med presenter i ett overflod och ater tarta (och gissa om de gor god tarta i det har landet). Jag maste saga att det ar en valdigt trevlig liten tradition - kanske mest eftersom jag ar fortjust i surprise-parties ocksa (nar nu inte jag ar offret vill saga).

Idag hade vi "baby shower" pa jobbet for kollegan Sheri som ska ha barn i mitten av december. Ett 30-tal av mina kollegor, inklusive jag, gomde oss i ett konferensrum som nagon dekorerat med ballonger, serpentiner och godis. Sen ringde hogste chefen till Sheri och bad henne komma upp med hans dator eftersom han sa sig ha uppkopplingsproblem (Sheri ar hans sekreterare). Sa, Sheri kliver glatt in genom dorren, och vi skriker alla glatt "SURPRISE!!!". Sheri blir generad och vi far tarta, frukt, ost, kex, kakor, dricka, kaffe, chips och godis. Sheri far fina och dyra presenter till den kommande lille killen (har ges inte 20 kronor/pers - utan 20 dollar, sa det rantar sig ganska bra).

Och jag skrev att det kommer en liten kille - det verkar som de flesta har vet vilken sort det ar de gar och vantar pa! Den har lilla krabaten hade till och med ett namn redan, Tucker nagonting. Hans rum var redan dekorerat med hans namn malat pa vaggen!

Sa hur ar det nu att vara centralfigur pa en san har tillsatallning...inte lika kul ar jag radd. Innan Niklas och jag gifte oss anordnades en bridal shower for mig - jag blev sa generad sa det pratas fortfarande om min ansiktsfarg...

tisdag, oktober 24, 2006

östkust eller västkust, igen

Så var beslutet taget - vi blir kvar i vårt kära Trenton.
För er som inte varit upplyst om vår senaste huvudvärk så kan jag berätta att Niklas och jag har under tre veckors tid haft ett lyxproblem som fått mig att drömma mardrömmar om stora rödprickiga grodor med snablar som slår mig i ansiktet och om djävulsrockor som simmar in i mig (jag vet att jag inte är riktigt klok).

Det som hände var att jag blev erbjuden mitt drömjobb i läkemedelsbranschen, på Genentech i SF med världens bästa Jonas och Tina (jag skulle kunna gå och ta en kopp kaffe med Jonas på jobbet - tänk er) och Ashish och Amrita i samma stad. Jag skulle få jobba i exakt den del av läkemedelsutvecklingen som jag just nu tror är roligast... men vi skulle måste lämna vårt vackra hus som vi slitit som galna på, och vi skulle måste lämna den här delen av USA som vi inte alls hunnit utforska färdigt. Dessutom var det väldigt osäkert hur det skulle bli med Niklas jobb till att börja med... Men vi skulle få varma vintrar (vi håller på att frysa ihjäl just nu, bara 12 grader inne imorse...)

Tillslut bestämde vi oss i alla fall för att stanna här. Jag har redan hunnit ångra mig och få panik några gånger sen igår kväll, men det är skönt med lite lugn kring det hela. Men vi har säkert gjort fel...fast det får vi nog aldrig veta...

Men nu har Niklas ett nytt äventyr framför sig - Han och Ted på ROADTRIP från New Jersey till Idaho i en gamma grön truck! Vad tror ni om det?!