Trodde jag...
Det där jag skrev om våren - tyvärr - falskt alarm. Här är svinkallt, snöigt, blåsigt, och vi fryser som aldrig förr.
Våra toppengäster kom i fredagskväll. Vi hämtade de i New York (utan våra jackor). Började lördagen med frukost på "PJ pancakes" - strosade sen omkring på universitetsområdet - tog en glass på torget i Princeton och svettades, åkte till skulpturparken... Där började vi känna oss lite kalla... och så, utan förvarning - väderomslag.
Sen dess har det varit kallt, blåsigt och snöigt. Maria och Jonas har kämpat på och utforkat New York, men de har sett enormt kalla ut då de kommit hem om kvällarna. De pratar om långkalsonger och toppluvor...
Sen droppen som fick bägaren att rinna över - vår olja tog slut en kväll (olje-mannen hade brutit armen så de låg efter med leveranserna) och då blev vårt dåligt isolerade hus en mardrömsupplevelse. Vi tryckte alla fyra upp oss under filtar i vardagsrummet - Maria med mössa på - och väntade på räddningen som kom tillslut iform av oljeleverans (klockan 23.20). Men Maria somnade med mössan på den natten... Jonas sa att det kändes som att vara ute och tälta - inne i vårt hus.
Jag längtar efter sommaren - men faktiskt - nästa vecka - pratar de om varmt väder... det sista som överger människan är hoppet - och ja, jag hoppas!

