östkust eller västkust, igen
Så var beslutet taget - vi blir kvar i vårt kära Trenton.
För er som inte varit upplyst om vår senaste huvudvärk så kan jag berätta att Niklas och jag har under tre veckors tid haft ett lyxproblem som fått mig att drömma mardrömmar om stora rödprickiga grodor med snablar som slår mig i ansiktet och om djävulsrockor som simmar in i mig (jag vet att jag inte är riktigt klok).
Det som hände var att jag blev erbjuden mitt drömjobb i läkemedelsbranschen, på Genentech i SF med världens bästa Jonas och Tina (jag skulle kunna gå och ta en kopp kaffe med Jonas på jobbet - tänk er) och Ashish och Amrita i samma stad. Jag skulle få jobba i exakt den del av läkemedelsutvecklingen som jag just nu tror är roligast... men vi skulle måste lämna vårt vackra hus som vi slitit som galna på, och vi skulle måste lämna den här delen av USA som vi inte alls hunnit utforska färdigt. Dessutom var det väldigt osäkert hur det skulle bli med Niklas jobb till att börja med... Men vi skulle få varma vintrar (vi håller på att frysa ihjäl just nu, bara 12 grader inne imorse...)
Tillslut bestämde vi oss i alla fall för att stanna här. Jag har redan hunnit ångra mig och få panik några gånger sen igår kväll, men det är skönt med lite lugn kring det hela. Men vi har säkert gjort fel...fast det får vi nog aldrig veta...
Men nu har Niklas ett nytt äventyr framför sig - Han och Ted på ROADTRIP från New Jersey till Idaho i en gamma grön truck! Vad tror ni om det?!
5 kommentarer:
Jag tror ni gör rätt som stannar! Ted?
Tack, jag behover hora det! Jag kan inte sluta grama mig...
Ted ar var lite mer seniora kompis pa gatan... som later Niklas kora traktor och akgrasklippare...
Nar kommer ni hit och halsar pa forresten?
Aha, gräsklipparmannen!
Jag vet inte när vi kommer, men vi kommer! Förstås. Det beror väldigt mycket på hur läget är på jobbfronten för oss. Så se till nu att bo kvar där ett tag till så vi hinner!
Ja, och nu väntar alla på att du skall bli normal Stefan. Vi lär få vänta...
Skicka en kommentar