Idaho
Efter några dagar på resande fot kom vi fram till McCall, Idaho där Teds son Peter hade en stuga.
Den var riktigt fin. Den låg uppe på ett berg och det var en grusväg på säkert ett par kilometer som slingrade sig upp till stugan. Första kvällen tog vi oss inte upp med teds truck (den är 2-hjulsdriven) så dag två fick jag låna en av Peters fyra 700-kubiks snöskotrar och köra upp och ner för serpentinvägen för att packa snön. Det var kul.
Inne i stugan var det mysigt. Braskamin och storbilds-TV.
Förutom den gröna trucken som vi hade med oss åt Peter (en Ford F-150), hade han den här tjusiga Ford F-350, en Ford F-250 som han hade plogen på (Den var paj (skit i förgasarn) så det var därför jag fick köra så mycket skoter), en Ford F-150 med tipp-flak, och slutligen en militär terrängbil frän 60-talet. Hela bottenvåningen på huset är bara garage.
En kväll hämtade vi ved på grannens ranch. Det kom en cowboy och undrade om vi hade sett nån elk sista veckan. Det hade vi inte, däremot hörde vi prärievargar som ylade på kvällarna. En gång lät det rikigt nära så vi hoppade in i trucken och försökte hitta den, men det gjorde vi inte. Cowboyen hade slokmustasch och pratade som cowboys på film.
Vi eldade också en massa högar med ris och gamla träd. Det gjorde inget att det var blött virke när man hade blåslampa, vi brydde oss inte ens om att ta bort snön från högarna.
1 kommentar:
Mina boots pasar nog bättre på en Honky-Tonk i Nashville än på en ranch i Idahoo... Jag hade dock mycket nytta av mina nya Sorel-kängor.
Skicka en kommentar