Malena - jag saknar dig!

Har varit hos frissan idag...och det var en annorlunda upplevelse.

Efter att ha blivit besviken 2 ganger i det har landet tog jag Inger (svenskan pa jobbet) pa orden och provade hennes frisor Kevin. Jag har tankt gjort det en gang forr, men efter att N och jag kort forbi salongen "Beauty Dreams" med neonskyltar i fonstren, sa bangade jag och gick pa ett mer hipt stalle.... sa raddade Malena mig i julas, men nu var det ett maste igen - och idag testade jag Kevin...

Salongen sag ut att vara fran 80-talet (jag blev kanske inte sa forvanad med tanke pa namnet och neonskylten). Allt var extremt slitet, och dar var 80-tals planscher pa vaggarna. En TV stod pa i ett horn, framfor en vit skinnsoffa.

Kevin, en medelalders, extremt tatuerad, lonnfet britt, med stentvattade jeans, gav mig inte nagot utrymme for att jag skulle saga hur jag ville ha det. Sjalv var jag i chock. Det var bara vi tva dar... Forst trodde jag att Kevin var full, han rorde sig jattekonstigt, och pratade jattekonstigt... Sen borjade jag tanka pa yxmordare... Det var som i en dalig film... Jag satt dar och fnittrade nervost. Efter ett tag lugnade jag ner mig lite, tankte att "ja ja, det vaxer ju ut igen, jag har upplevt varre saker (kommer mycket val ihag min forsta permanent)". Dessutom gillar Inger honom, och hon skulle aldrig ha skickat mig till en yxmordare.

Kevin sa inte sa mycket, han fixade nagra slingor, tittade lite forslott pa TVn - gick ut och tog en cigg - tyckte att jag skulle ha mycket kortare har - och klippte pa. Jag vande mig efter ett tag.

Och jag blev faktiskt nojd...ingen modefrisyr, lite trakig, men helt OK. (inte en 80-tals frilla heller om det ar nagon som tror det). Kanske tror jag att Kevin har nagon sjukdom, eller sa ar han bara "lite annars", jag kan nog tanka mig att ga tillbaks i alla fall

Men Malena, jag saknar dig massor!