måndag, december 18, 2006

Julstämning i New York

En måndag i början av december tog vi ledigt från våra jobb och åkte vi in till New York och julhandlade och gick på MoMA (Museum och Modern Art):

Lunch åt vi på ett konstigt ställe där man satt bakom en liten bänk:

Sen gick vi och tittade på julgranen och allmänhetens åkning vid Rockefeller Center:

Till sist gick vi och såg "The Radio City Music Hall Christmas Spectacular Starring The Rockettes". Det var som i gamla filmer med tjejer i likadana kläder som dansade precis likadant samtidigt. Mycket imponerande och Amerikanskt:

På slutet kom de på att julen inte bara handlade om tomten, paket och tjer som dansar i takt så då spelade de upp när jesus föddes och det var otroligt mäktigt och riktiga kameler på scen och allt:

Sen tog vi Mustangen hem genom stan:

Julstämning, lussekatter

Julstämning, tredje advent

Gäster

Nu har vi två gäster som skall bo hos oss i tre veckor.
Cheeky (gul) och Quebeck (vit):

Fint hemma

För några veckor sedan var det House Tour i Mill Hill. Då får folk köpa biljetter för $20 och så får de gå runt i kvarteret och titta på husen och så får de gå in i vissa av husen och se hur folk har det. I år var vårat hus med. Det kom över 700 betalande!!! Innan de kom hade vi städat som bara den och då passade jag på att gå runt och ta lite kort så nu kan ni som inte varit här se hur vi bor. Håll tillgodo.

Hallen:

Köket:

Matsalsdelen av köket:

Vardagsrummet:

Matsalen med julgran:

Hallen plan 2:

Badrummet:

Rummet mellan badrummet och vårt sovrum (jag glömde visst ta kort på sovrummet)

Hall och trapp till plan 3:

Gästrummet:

Kontoret:

fredag, december 01, 2006

Stefan - du ar bast!

Gissa vad som kom i ett paket pa posten i forrgar - en skiva fran Steff! Och jag ar sa glad...

Forst och framst for att den var grymt bra. Hur kul som helst med ny bra svensk musik... jag hade nastan glomt hur kul det ar med bra musik. Och Sverige ar ju sa bra pa musik... Dessutom, vi vet alla att Niklas ar perfekt, men han har en formaga att fastna i country-trasket. Ibland (las nastan jamt) tar det over hela var vardag. Det hade gatt sa langt att jag motarbetade att kopa en dvd-spelare till undervaningen. Det var en countryfri-oas for mig, dar kunde jag tanka utan att hora Gary Allan, Tim McGraw, Brad Paisley med flera gnalla timme ut och timme in (och nu har contry-julmusiken anlant...huvva...ni kan ju tanka er). Nu ar jag overlycklig att jag gav med mig och gick med pa att vi kopte en i forra veckan, for nu ar det MIN skiva som galler... blandat med svensk julmusik for stamningens skull...och jag tror Niklas tycker det ar bra ocksa...

Dessutom - jag har aldrig fatt ett blandband fran en kille forut. Alla tjejer verkar ha fatt blandband av killar, men inte jag inte... Och jag vet att det har inte ar nagot blandband, men nastan... Steff gjorde den sjalv - till mig...det raknas val... Jag ar saaaaa glad! Tack Stefan!

måndag, november 27, 2006

Idaho

Efter några dagar på resande fot kom vi fram till McCall, Idaho där Teds son Peter hade en stuga.

Den var riktigt fin. Den låg uppe på ett berg och det var en grusväg på säkert ett par kilometer som slingrade sig upp till stugan. Första kvällen tog vi oss inte upp med teds truck (den är 2-hjulsdriven) så dag två fick jag låna en av Peters fyra 700-kubiks snöskotrar och köra upp och ner för serpentinvägen för att packa snön. Det var kul.

Inne i stugan var det mysigt. Braskamin och storbilds-TV.

Förutom den gröna trucken som vi hade med oss åt Peter (en Ford F-150), hade han den här tjusiga Ford F-350, en Ford F-250 som han hade plogen på (Den var paj (skit i förgasarn) så det var därför jag fick köra så mycket skoter), en Ford F-150 med tipp-flak, och slutligen en militär terrängbil frän 60-talet. Hela bottenvåningen på huset är bara garage.

En kväll hämtade vi ved på grannens ranch. Det kom en cowboy och undrade om vi hade sett nån elk sista veckan. Det hade vi inte, däremot hörde vi prärievargar som ylade på kvällarna. En gång lät det rikigt nära så vi hoppade in i trucken och försökte hitta den, men det gjorde vi inte. Cowboyen hade slokmustasch och pratade som cowboys på film.

Vi eldade också en massa högar med ris och gamla träd. Det gjorde inget att det var blött virke när man hade blåslampa, vi brydde oss inte ens om att ta bort snön från högarna.

lördag, november 25, 2006

Cross country

Här är lite bilder från min långresa:

Det var mycket prärie











The Badlands och Craters of the moon











Mount Rushmore och Crazy Horse

torsdag, november 16, 2006

the truth, the whole truth and nothing but the truth so help you god

Sjalv var jag med pa en konstigt "Trentonmote" igar i City Hall. Anledningen ar denna:

Barbara och Ted ager garagen som ligger bakom vart och nagra av grannarnas hus. Nu har de kommit pa att de ska bygga om nagra av garagen till lagenheter (inte det precis bakom oss som tur ar). Igar skulle det upp till staden for godkannande, och Barbara behovde nagon som sa att det var en bra ide. Jag kunde inte saga nej - maste bara ova pa det, for det har ville jag bara inte!

Dessutom tycker jag av rent egoistiska skal att det inte ar en sa bra ide. De "nya" husen kommer ha fonster direkt mot vara grannars gard, och ha direktinsyn i deras hus, och aven in i vart... Men som sagt - kan man inte saga nej ar det bara att bita i det sura applet...

...sa jag stog dar i salen - framfor tva rader av kostymkladda man och draktkladda kvinnor, i stora bruna skinnfatoljer...

Jag lyfte hoger hand.
- Do you swear to tell the truth, the whole truth and nothing but the truth so help you god?" (allt i det har landet ar som pa TV).
- Yes I do, sa jag

sen sa jag (pa valdigt knackig engelska - blev supernervos av hela situationen) vad jag hette, vart jag bodde, och att jag trodde det var bra for Mill Hill, och Trenton (som om det gor nagon skillnad for Trenton om vi har tre sma hus till i Mill Hill...knappgok!)

Det kan i och for sig vara bra for just vagen bakom vart hus, det ar inte alls ar ett stalle man vill vara pa efter det blivit morkt....

Kanske vi hinner flytta hem innan det hela blir verklighet...hoppas nastan!

Niklas ar framme (och lite trott)

Niklas ar nu framme i Idaho - en dag for tidigt - han lat lite trott pa att de hade sa brattom pa slutet. Eftersom Ted raknade fel pa en hel dag sa blev det hela lite forvirrat...och istallet for att turista som de bestamde forst sa andrade sig Ted och ville istallet fram till sin son (vilket iofs man kan forsta...) Nu har Niklas i alla fall tre hela dagar i Idaho... Han skulle forsoka ta mod till sig och se om han fick lana en bil och turista lite pa egen hand - vi far se hur det blir - jag langtar i alla fall massor efter honom.

Han har sett massor - och vi kommer alla fa se bilder!

onsdag, november 15, 2006

Tisdagsnatt

Jag pratade med Niklas igar och jag vet att de sov i sodra Wyoming nagonstans pa ett valdigt sunkigt motel. Jag vet tyvarr inte i vilken stad. De fick i alla fall lamna sin resrutt for att det snoade nagot enormt, de skulle aldig ta sig over klippiga bergen annars...

Igar sag de "presidenterna" och "Crazy horse" (jag vet inte om han heter sa, men det ar i alla fall de enorma skulpturerna som ar uthuggna ur bergen) och det snoade sa att de nastan inte sag nagonting... Sa vi maste aka tillbaks dit... Det Niklas verkar ha varit mest imponerad av tills nu ar Bad lands, det var visst hur haftigt som helst, bilder kommer...

Dessutom kom Ted pa igar att han raknat fel pa en dag (vilket vi har misstankt ett tag) sa nu har de lite tid over och skulle forsoka passa pa att aka in till Salt lake City och in i en nationalpark. Allt beror i och for sig pa vadret...

Aventyret fortsatter!

måndag, november 13, 2006

Måndag

Så är Niklas i Mitchell, South Dakota. Jag hoppas att han knäpper en massa kort, men med tanke på att det ä Niklas, och att han har två kameror med sig så skulle jag tro att det blir en del bilder. Det är visst väldigt snöigt i klippiga bergen - jag hoppas att de kommer dit ändå... De tog med sig snökedjor...


Och om det är någon som undrar - CSW är hur kul som helst! Och nya skolan är supersnyggt!

Niklas resa

Pratade med Niklas - igen - det verkar ha gatt bra idag. De ar redan i Des Moines, Iowa... USA ar sa stort, sa stort....

Sjalv ska jag ut pa osakra marker ikvall - ska ga pa traningen sjalv, i den nya skolan, och tankte prova CSW (Combat Submission Wrestling). Jag ar valdigt radd...

söndag, november 12, 2006

Söndag kväll

Jag pratade precis med Niklas. han och Ted hade precis ätit och skulle nu gå till Days Inn i Freemont där de skulle sova inatt.

Det verkar bli en tidig kväll, men imorgon skulle det bära iväg tidigt - vid 4-snåret. Målet är att komma fram till Omaha imorgon.

Så har han åkt! - och Rose är död...

Har precis vinkat av maken... han var vid gott mod! Jag kommer att sakna honom massor!

Efter att jag vinkat av Niklas stog jag ute och skvallrade lite med Barbara och Linda. Vår närmsta granne Rose hittades igår död sittandes i en gungstol i hennes hus. Hon blev 88 år, och såg fridfull ut sas det, men jag tycker ändå att det är enormt ledsamt. Vi pratade om henne i fredags när vi var över till Barbara och Ted en sväng - ingen hade sett henne på hela veckan och hon brukar vara ute och sopa löv när det är fint väder. Vi tänkte efter och kom på att vi inte sett det lysa hos henne på ett tag... Så igår ringde någon polisen, som ringde brandbilen, som kom. En brandman klättrade in genom ett fönster på andra våningen - och de hittade henne.(Som tur var var inte vi hemma - Vi var i Camden och såg en fight, en kille i vår klubb hade match och han vann). Det satt ett blad från valet i Roses dörr och det måste ha suttit där sen i måndags så hon har inte varit ut på hela veckan... Undrar hur länge hon suttit där. Det är så hemskt att en människa kan dö alldeles bredvid en, och sitta där alldeles ensam utan att någon vet... Ingen ska behöva vara så ensam...